Nu börjar det

Nu måste jag börja hålla i mig för nu kommer jag snart att tappa kontrollen. Och jag menar inte att jag tappar den så att jag blir crazy jag menar bara att jag måste släppa den fastän det är svårt för mig. Jag är så beroende av att ha kontroll att jag börjar oroa mig flera veckor innan jag måste släppa den. Jag har insett över tid att det handlar om hur många vi är vid varje tillfälle som avgör om jag kan behålla den eller lägga fokus på att släppa den istället. Så fort vi blir fler än 6 personer har jag fått lära mig att backa undan lite för att inte få magsår av allt planerande som inte blir som jag tänkt mig. Jag har ärvt det av mamma och jag har aldrig frågat henne vad hon har för strategier för att mota Olle i grind men eftersom jag kan se att vi har exakt lika reaktioner på stress så vet jag att vi brottas med samma bekymmer. Jag vet det också för att jag märker att hon hjälper mig när min ångest tar sig uttryck i ilska och jag ser att hon känner igen sig själv. Jag tror att hennes kontrollbehov blivit lite bättre med åren medan mitt blivit värre så det kanske är en åldersgrej. Nu närmar sig julen och min chans att behålla kontrollen är i år lika med noll. Så nu släpper jag taget, kastar mig ut i det okända och firar en fantastisk jul som kommer att ordna sig vare sig den är sekundstyrd eller ej. Vi syns på andra sidan!