Följa min magkänsla

Ända sedan i söndags när jag bestämt mig för att tacka ja till tjänsten på familjehemsgruppen har jag förföljts av känslan att det är fel att tacka ja till mottagningsgruppen också när jag vet att det inte kommer leda vidare någonstans. Känslan har väckt sig starkare och starkare och i takt med detta har jag försökt övertala mig själv om att dessa tankar var fel och att jag borde veta bättre än att styras av känslor ( sådant är för andra inte för mig). Men igår gick det inte längre tränga undan ångesten över att lämna mina barn för att jobba heltid på ett annat jobb än mitt eget för att rädda arbetsgivaren i knipa. Jag kunde knappt andas igår kväll och efter att vi pratat länge jag och Rikard kom vi fram till att jag ska koncentrera mig på mitt nya jobb som börjar första juni och säga nej till mottagningsgruppen och istället vara hemma hos mina små ytterligare en månad. Visst blir det ett lite mindre bakslag för arbetsgivaren som måste leta upp någon annan under en kortare tid men jag kommer att må så mycket bättre när jag väl är på jobbet.