22 apr. 2018

Nattjobb och grannar

Rikard jobbar natt den här helgen och då blir man lite mer varse kring ljud både utomhus och inomhus. 
Jag var ute och klippte ner lite perenner från fjolåret och inser då ganska snabbt att barnen i huset bredvid har blivit lite större (typ 3 och 5 år). Det är inte så konstigt att de är ute och leker i sin trädgård men det är konstigt att de inte besitter kunskapen om vanlig samtalston. Varesig de pratar med varandra, högt för sig själva eller med föräldrarna så SKRIKER de hela tiden. Väldigt jobbigt att bara vara ute och lyssna på eftersom de hörs i hela kvarteret i princip hela tiden. Man tänker ju att föräldrarna kanske kunde prata med dem om att det går bra att prata utan att skrika men icke. Stackars Rikard, jag hoppas att han kan sova igenom detta men det känns tveksamt just nu. Det kommer bli en högljudd sommar....

Annars har det varit en bra helg. Igår var både Thea och Saga på handbollsavslutning för terminen hela dagen så jag passade på att hälsa på Pija äntligen. Så underbart att bara sitta och prata och dricka kaffe i flera timmar utan att vara stressad någonstans. Idag har jag rensat i Sagas garderob och hittade en del storlekar från flera år tillbaka så nu finns det luft inför ny säsong. Sommarnkänslan har infunnit sig även om det inte är några löv på träden ännu.




17 apr. 2018

Potatiscup

Så var årets potatiscup över och som vanligt är det vansinnigt roligt och spännande att följa deras matcher. Det var både vinster och förluster med större och mindre siffror men det var så kul att se utvecklingen och att de nu kan mäta sig fint med andra lag i samma ålder. 
Saga stannade hemma i Karlstad efter en planeringsmiss från min sida. Så vi fick en trevlig helg hemma hos Johanna och Per bara jag och Rikard. Nästa år ska båda delta på cupen så det blir även det en liten minisemester för mig och Rikard. Johanna och Per flyttar till Boden denna sommar så det var nog sista gången vi hälsade på dem i Alingsås. Känns konstigt att de ska bo så långt borta snart. Inte lika lätt att hälsa på när man bor 115 mil ifrån varandra. 




Idag är jag hemma med Saga som inte alls mådde bra när hon vaknade imorse. Men nu mår hon bättre och bättre så om ingenting oväntat händer så blir det skola och jobb imorgon. Tur är väl det för vi har öppethus i våra nya lokaler imorgon och det är alltid kul att vara med när det händer saker.





25 mars 2018

Sista helgen i mars

Vad gör man då? Jo, man åker till Kristinehamn för säsongens sista match i handboll. Det slutade med förlust men allt som allt så har den här säsongen varit ett segertåg för Thea och hennes lag. De har visat sig vara överlägset bäst av de 05-lag som är med i samma serie och de har också visat att de kan slå lagen med tjejer som är både ett och två år äldre när de spelar som bäst. Kurvan pekar rakt uppåt och jag längtar redan till att få följa dem i nästa säsong.


Förutom det funderar jag mest över vilka kläder som ska få åka med till Boden över påsk förutom underställ. Som tur är så är Rikard ledig fram till vi åker så tvättmaskinen får gå varm så slipper jag glömma bort något som måste tvättas. Det vikigaste är ändå termokläder och bra snöskor så man kan vara ute mycket om solen skiner. De har fortfarande mycket snö i norr till skillnad från här där det börjat smälta undan en hel del nu. Heja våren!!

17 mars 2018

Inelko cup 2018

Idag har vi suttit i en hall i Forshaga och tittat på handbollscup. Sagas lag går från klarhet till klarhet och idag vann de flest matcher av alla tjejlag. De har verkligen duktiga och engagerade lärare som får ut det bästa ur varje spelare. Saga blir bättre och bättre som målvakt och den matchen hon stod i mål idag så höll hon nollan med många räddningar. Men hon blir också bättre och bättre utespelare så vi får väl se vilken position hon väljer i framtiden. Alltid lika roligt att sitta på läktaren och heja 😊. Här är de efter medaljutdelningen.



10 mars 2018

Sushi

Alltså jag har blivit en sushisnobb mot min vilja. Trodde att det inte spelade så stor roll hur sushin är tillagad eftersom sist jag kollade så älskar jag aaall sushi.
I was wrong....
Igår åkte jag förbi vår gamla sushi, den första som kom till Karlstad, och köpte med mig hem till middag. Och.... usch!
Det var för mycket och för kompakt med ris. Det smakade nästan ingenting och bitarna växte i munnen. Och detta trots att jag vet att den smakar precis som det alltid gjort och att jag gillade detta jättemycket för 12 år sedan.
Så jag ger upp, jag erkänner att jag bara gillar dyr och god sushi och att Happykitchen och Yomo äger mig from nu. Så kan det gå...



4 mars 2018

Hemma igen

Vi kom hem igår eftermiddag och efter uppackningen så satte vi igång att tvätta. Hängde precis den femte maskinen och vi har några kvar att tvätta.
Hemkomst gör också att man ganska snabbt byter fokus från semester och skidor till vardag. Eftersom vår dammsugare varit på upphällningen ett tag så har vi funderat på en ny rätt länge. Idag föll jag över kanten och beställde en ny när jag försökte dammsuga och hela röret föll ihop vid ett flertal tillfällen. Denna fick det bli:

Det var ett bra pris på Netonnet och den är tyst, har lång sladd och bättre färg än den spygröna vi har just nu. Detta är utan konkurrens den apparat som används mest i vårt hem. Varje dag, året om är denna maskin i bruk här hos oss och då förtjänar den att bytas ut med jämna mellanrum också. Den gröna åker ner på andra våningen och den gamla trasiga blåa som tidigare tjänat nedervåningen får åka till tippen. Livets gång helt enkelt.

Annars så har vi en vilodag där vi mest slappar och hänger framför Vasaloppet och vinterstudion. En sådan där dag som man behöver när man varit ute en hel vecka i kylan. Nu kör vi på en månad i vanliga fotspår innan det är dags att dra till Boden och fira påsk.


2 mars 2018

Sälen 2018

Så var det fredag och dags att summera vår fjällsemester för den här gången. Kan konstatera att mina nya skidor och jag inte riktigt gillar varandra så det får nog bli ett byte till nästa säsong. Men annars har allt fungerat bra trots kylan. Det har varit polarkyla hela veckan men som tur är var det bara mycket blåst en enda dag. 

Så på måndagen gav vi oss ut i iskylan och upp i backen. Vi orkade några timmar innan det blev allt för kallt. Rikard har varit tåligast och oftast åkt ett kvällspass efter att han släppt av oss andra hemma igen.

Påklädda har vi varit och buffar har varit uppdragna för är det minus 17 då känns det i ansiktet när man är i backen.


På kvällarna har de spelat minecraft kombinerat med vanligt kortspel. Tröttast har de varit när vi trotsat kylan och orkat vara lite längre i backen på dagarna.


Tisdagen fyllde Stefan 35 år och då gick vi på restaurang och firade. Vi passade också på att bowla och spela lite arcadspel eftersom det inte var möjligt att åka skidor i alla minusgrader i kombo med blåsten. Det gjorde ont i skinnet att bara gå ut och sätta sig i bilen denna dag. Burrrrr ❄️❄️❄️


Stina har kämpat på tappert i kylan i sina söta små glasögon. Vissa dagar har vi inte ens kunnat äta matsäck ute på grund av att det varit för kallt för att ta av sig vantarna. När det blir kallt i fjällen då blir det ofattbart kallt har jag lärt mig den här veckan.


Sista bilden efter sista åker det här lovet. Nästa år blir det sol och värme på sportlovet men skidor kommer vi att åka ändå även om det inte blir just här 2019. 
Tack och hej till kylan och Sälen för den här gången. Kanske får vi satsa på lite senare veckor än sportlovet kommande skidsemestrar för att undvika att råka på denna polarvinter ytterligare en gång. 

24 feb. 2018

Farligt för hjärtat att vara åskådare

Tog en roadtrip till Torsby idag eftersom Theas lag skulle spela mot serieledande Torsby. Enligt alla konstens regler så borde vi ha åkt hem med en förlust i bagaget men.... så blev det inte. De låg konstant ett eller två mål efter matchen igenom men de bet sig fast, gav sig aldrig och hade en fantastisk laganda så med bara någon minut kvar vände det och blev 12 lika. Med 30 sekunder kvar gick de upp i ledning med 12-13 och sedan höll det de sista 30 sekunderna och de vann. Min puls, alla föräldrars puls, låg konstant på högsta läge de sista 10 minuterna i matchen och vår glädje för dem var nästan större än deras egen. Vi skrek, stod upp och applåderade som galningar det sista i matchen och när det var slut. Fasiken vilket gäng de är våra tjejer och så roligt att de fick utdelning på det mot ett lag som på pappret är så mycket bättre. Trägen vinner och att jobba på lagandan vinner också. Är man ett lag så spelar man som ett lag.





20 feb. 2018

När hon får låna....


När storasyster finner det i sitt hjärta att låna ut sitt Sims till lillasystern en stund. Då är hon så glad, fokuserad och nöjd den lilla. För att likna storasyster på alla sätt hon kan så tittar hon samtidigt på en serie på Ipaden bredvid. Multitasking som jag borde stävja men jag vill inte förstöra hennes ”once in a lifetime” moment för det är en på miljonen att hon får låna Sims så där plötsligt igen. 

17 feb. 2018

Heja Hammarö!

Theas lag spelade match idag och vann ganska enkelt över Deje. Så roligt att titta när de spelar som ett lag och peppar varandra till bättre och bättre spel hela tiden. Imorgon är det Sagas tur att spela matcher så då får vi heja mera. Älskar handboll!!


10 feb. 2018

Hälja

Flyttveckan ligger äntligen bakom mig och nu kan jag börja blicka framåt igen. Jag är helt slut av allt som är annorlunda även om det är bra. Idag drog jag med Pija till IKEA för lite inspiration och shopping. Tanken var att inreda kontoret lite men det blev bara tre blommor till kontoret och inte så mycket inredning alls.
Här är två av de nya blommorna med tillhörande kruka samt mitt skohorn som ska hänga på kontoret. För att: jag är gammal nu och gamla människor behöver skohorn!

Theas rum fick nya kuddar till hennes dagbädd så hon kan sitta där och vara bekväm när hon är hemma.

Fyra timmar av shopping, mat, fika och prat var precis vad jag behövde för att få tillbaka lite energi igen. Ikväll ska vi se på Mello jag och Rikard (fast han är mest motvillig). Thea har två kompisar som sover över och de ska se själva på tvn där nere. Saga är i Nyköping och hälsar på kusinerna och grattar Axel på födelsedagen så det känns lite tomt. 

Här är hon i stallet i Nyköping. Hon gillar verkligen hästar så länge hon får vara på backen och pyssla. Rida vill hon inte göra även om hon har möjligheten. Men någon måste ju gosa också så det får bli hennes jobb.

6 feb. 2018

Förändring

Vi flyttar jobbet den här veckan och förra. Det är ingen picknick att flytta en hel myndighet som ska fylla tre hela våningar i ett nytt kontorskomplex. När över 100 personer ska flytta samtidigt och alla äger ett skrivbord, flera hyllor, en sekretessgris samt minst tre flyttlådor var och en kontorsstol då kan ni tänka er vilken tid allting tar. 
Vi irrar runt i nya lokaler dagarna i ända och vi huserar i kontor där det fattas all inredning förutom skrivbord och en dator. Jag har inte en endaste penna i mitt rum och min kalender ligger inlåst i en hurts på mitt gamla kontor. Jag håller alla tummar och tår för att jag ska få lite mer av mina saker imorgon och kanske min älskade stol. Sitter just nu på en låg, stenhård stol med risk för träsmak i baken. Det är overkligt känsla att gå runt på nya stället och det kommer ta ett tag innan jag fattar att jag faktiskt är på jobbet och inte på besök någonstans. Lokalerna är nya, fräscha och det känns jättebra men det känns inte som hemma ännu. Nere i entrén finns ett fik där man kan köpa en god kaffe latte på vägen in på morgonen och det är supermysigt att börja dagen så. Dyrt.... men supermysigt. 
När allt kommit på plats så ska jag försöka inreda mitt nya kontor på ett bra sätt. Jag tänker djungeltema och jag ska lägga ut bilder så snart jag är klar.
Karolinen - Nuuuu kör vi!



28 jan. 2018

Rysare

Idag har hjärtat på riktigt varit på väg ut ur kroppen innan Theas match var klar. Först ledde de med 10-4 för att det sedan med en minut kvar av matchen stod 12-12. Med 30 sekunder kvar gjorde Theas lag 13-12 och höll sedan undan och vann. Man behöver inte konditionsträna när man ser på handboll för pulsen går upp av ren spänning i ca 60 minuter. Jösses vad de har utvecklats det här året och vilken fin handboll de spelar när de koncentrerar sig. Stolt och glad får man vara som förälder.


27 jan. 2018

Förvaltningsfest

En gång vartannat år bjuder förvaltningen på fest för alla anställda. Förr var vi få och fick plats i Holken på Mariebergsskogen. Men de sista 10 åren har förvaltningen växt på ett ofattbart snabbt sätt. I år var festen på Stadshotellet och vi var 400 anmälda deltagare. Så klart var det många som inte var anmälda så hur många vi egentligen blivit har jag ingen koll på. Det enda jag vet är att 2005 kunde jag förnamnet på alla som jobbade på förvaltningen och nu kan jag nästan bara förnamnet på de som arbetar på min våning. Helt sjukt när man börjar tänka på det....

I vilket fall som helst så hade vi en trevlig liten sammankomst på jobbet innan själva festen. Någon poppade popcorn och glömde bort det så brandlarmet tjöt i säkert en kvart innan någon kom och stängde av. Det är en supertrevlig grupp vi har nu och det har verkligen lugnat ner sig. Ingen har sagt upp sig sedan i somras och alla verkar trivas gott med varandra. Trevliga arbetskamrater är verkligen A och O och jag är så tacksam för att alla nya är toppen även socialt. 
Men en utekväll sliter på en när en närmar sig 45. Så igår var energin hög men idag är den lååååg. Tur att barnen är stora och kan roa sig själva med att göra Slime och hänga på Music.ly. Imorgon kickar handbollsterminen igång men match mot antagonisterna Skåre så vi laddar batterierna för en spännande dag. Nu ska vi hänga framför tvn en stund innan läggdags.

Här är några av mina kollegor.


Här är rynkig, trött tant dagen efter fest.

25 jan. 2018

Sovmorgon

Vi ska träffa Theas mentor idag för att höra hur det går så då fick det bli lite sovmorgon mitt i veckan. Rikard tog upp dem och körde dem till skolan så det blev sovmorgon på riktigt faktiskt. 
Så nu tar vi det lugnt med kaffe och nyhetsmorgon som om det vore lördag. Märklig känsla faktiskt, som om jag skolkar fast jag vet att det inte är så. Att bryta vanor är en inte helt lätt alltid.