Bilbussen och blodsockret

Nu är den här igen bilbussen och Thea är överlycklig över att få egen tid med farfarn som leker och leker alla hennes lekar. Sedan 17 har de hunnit såga en hage till hennes hästar av grenar och fikat ute samt grejat med lite andra saker. Jag tror att Thea tycker att farfar är den ultimata lekkamraten eftersom hon helt utan förbehåll får bestämma leken.

Idag har jag arbetat, mormor varit hos de små, och i samband med detta endast ätit näringspulver vilket resulterade i att mitt blodsocker var på noll när jag kom hem. Jag orkade till sist inte ens bli tilltalad om någonting utan att personen som pratade med mig riskerade att åka på en propp. Någonstans där tog jag en macka i väntan på maten och genast upphörde mitt hat mot omvärlden. Jag kan nog bli hundra år utan att jag lär mig hur min kropp fungerar tillsammans med mat. Detta trots att samma mönster upprepar sig gång på gång på gång på gång..... Kanske en gemensam nämnare för överviktiga??