Äntligen har hon slutat att producera påsar på dagis den lilla gäckande ungen vi har. Det är som om hon förstått att det kommer inget positivt av att strunta i toaletten och då var det inte intressant längre. Så nu kommer hon hem i samma byxor som vi satt på henne på morgonen och det känns som om vi sprungit maraton och äntligen kommit i mål. Det gick att förändra även den lilla med lite tålamod och envishet. Nu har vi bara miniteentiden och tonåren kvar. Vad har vi för odds att klara det måntro?
På lördag kommer farmor Barbro så den här veckan ska vi plocka ner julgranen. Om vi har den kvar? Svaret är ja. Varför har vi den kvar? Nej, jag är inte utbränd (inte än iallafall) men den var fin och jag tycker den luktar så gott. Tyvärr barrar den som en galning nu så den måste ut och det får bli i veckan nu så snart som vi kan samla ihop oss. Mamma får halvt panik av att den inte är borta men man måste ju inte alltid vara mainstream. Ibland får man gå sin egen väg även om det slutar med att hela gatan pratar om oss.
4 kommentarer:
härligt att ni har haft granen kvar så länge!! själv har jag separationsångest från adventsstjärnan på fot som jag har som sängmys lampa. men är sällan folk hos mej så den får nog stå ett tag till...
Inte behöver ni ta ut granen för att jag ska komma och inte städa och hålla på heller....LOVA DET!!!
Jaha, man får inte ta fram granen innan den 23:e, men det går bra att ha kvar den ända till i februari...hhhrrfffmm
Hahaha ja visst är det konstigt att jag tillåter att granen är kvar? Jag med alla mina måsten. Tyvärr Barbro så lovar vi ingenting. Högts troligt kommer vi att städa med tandborsten på lördag morgon ;o).
Skicka en kommentar