Jag köper alltså finns jag...

Jag älskar mina barn och därför köper jag nya kläder till dem, eller?
Jag tycker att mina barn har slitna kläder och därför köper jag nya till dem, eller?
De har för små kläder och därför köper jag nya till dem, eller?

Eller, så kan det vara så att jag blir lite, lite lyckligare när jag får köpa fina kläder till barnen oavsett om de behöver dem eller inte. Så kan det vara och så är det nog tyvärr. Jag har verkligen lagt band på mig själv under det här året för att vi ska vara försiktiga med pengarna så det räcker till annat än onödiga kläder men nu börjar vårisen slita mig i stycken. Jag känner ett enormt behov av att ta mitt kort med mig och göra vad jag vill i affären. Jag hoppas att det slutar att riva i mig snart för annars kommer det inom kort att dyka upp små kassar med H&M och Kappahlloggor i min väska. Jag köper alltså finns jag...
Terapi kanske?