11 sep. 2012

Nine eleven

Idag är det 11 år sedan tornen föll och det känns overkligt att det var så länge sedan. Jag pluggade statistik den dagen för jag gick sista året på min utbildning då. Minns ni vad ni gjorde?
I framtiden kommer jag att minnas det här datumet av helt andra anledningar men jag återkommer till det längre fram i tiden när allt fallit på plats.

Idag är det motionsdag och snart kommer min kompanjon i spåret och hämtar mig för en tur på Kilene. Undrar hur länge vi kan gå 5 km innan det blir för mörkt så vi måste ta det upplysta spåret? Den här veckan verkar det dock som om det inte är för mörkt så idag blir det stavar. Min ork är bättre och min trötthet är mycket mindre sedan jag började äta järn. Jag känner mig nästan lite född på nytt om det inte vore för att jag börjar frysa igen. Kan kanske ha med Levaxinet att göra så jag får hålla koll på det ett tag. Inte ens 40 och redan en massa kroppsliga krämpor.... bådar inte gott för framtiden.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Patrik fyllde år och vi skulle fira honom den kvällen. Jag lagade födelsedagsmiddag för första gången åt honom och vi skulle även dricka vin, då vi firade sex månader. Vi åt tysta framför tv:n i köket på Vasagatan.
Jätteläbbigt!
/Pija

Louise sa...

Satt på blodcentralen med Ludde i magen, hörde på radion att ett plan hade flugit in i wtc. Trodde att det var ett litet pytteplan först innan jag såg på tv. När jag kom hem från jobbet rasade det första tornet. Skrämmande!