Urless

Inne på tredje dagen som sjuk nu och jag känner mig urless. Jag är inte bra på att vara stilla och göra ingenting för länge. Drömmer om att få gå och jobba igen och slippa allt ont i kroppen, huvudet och näsan. Idag känns det dock bättre äntligen så jag har fått lite hopp. Imorgon är Stinas dop och jag hoppas verkligen att jag vaknar imorgon och det är mycket bättre för annars får det bli Ipren och hopbitna tänker. Man kan ju inte skjuskriva sig från dop. Om man inte tänker på de andra som är där och inte vill bli smittade förstås... Svårt, svårt beslut detta.

Men vi tar en dag i taget och eftersom idag känns lite bättre än igår så kanske det bara är en spikrak väg upp nu (as if).

Barnen cyklar till och från skolan vilket är en ofantlig lättnad när man inte mår bra för man slipper sätta sig i en kall bil och fara runt i mysbyxor. Nu ska jag göra ingenting en dag till. Vi ses på andra sidan. Här kommer en vårbild för att bryta av alla negativa tankar om sjukdomar och självömkan.