Men va fan

Det här att jag alltid önskat mig en cykel där jag sitter upprätt och inte framåtlutad med böjd rygg. Nu har jag ju en sådan äntligen eftersom elcykeln är av modell tantcykel. Men... hur glad min kropp blev kan diskuteras. Hade eskalerande ont i ändan efter några cykelvändor in till stan men tänkte att det går över. För så tänker jag om allt, det går över. Det är därför som jag alltid kommer till doktorn eller tandläkaren i sista sekunden för... det går över.

Men den här gången gjorde det inte det och plötsligt hade jag hemorrojder från helvetet. Alltså jag ljuger inte när jag säger att smärtan var så jobbig inatt att jag på allvar tänkte gå upp och ta en värktablett - för ont i röven. Jag har hört talas om detta men aldrig varit med om det på det här sättet. Kanske att jag hade någon variant precis efter att jag fött barn men det går inte att jämföra på samma dag med den smärta jag har nu. Orkar inte ens sitta ordentligt utan ligger på sidan i soffan. Så nu börjar operation bli av med smärtan. Men min värsta besvikelse är att jag fattar att det kommer ta någon vecka innan jag kan cykla igen. Alltid är det något men det brukar ju lösa sig om man ger det lite tid.

Jag ska prova och springa så får vi se om det går bra så jag kan röra på mig medan jag väntar på att kunna cykla igen.

45 år imorgon och tantsjukdomarna kommer krypande. Tjoho....