Mååååndag

Rikard gör ett kvällspass på sin praktik så det är bara jag och mina girls hemma ikväll. Jag har därför fuskat en hel del med maten och Saga fick se på Theas I-pad i sängen innan hon skulle somna vilket hon aldrig skulle få annars. Men varför ska man jobba med motstånd när man inte måste? Mycket enklare att vara lyhörd, följsam och välja sina strider när de är i numerärt överläge. Så nu sover de båda nöjda och glada i sina sängar och det enda det kostat mig är lite eftergift i regler och det är det ju ingen som dör av mig veterligen.

Jag har fått jobba lite med min fobi för magsjuka idag också eftersom det går magsjuka bland andra familjer som ingår i Theas gympa. Mitt mål är att jag ska försöka att inte låta min oro för att det ska drabba oss ta över hela min tankeverksamhet. Det blir ju lite jobbigt när man måste hantera den här oron varenda dag i 6 månader. Svårt för andra att förstå men för mig har det blivit en alldeles för stor del av min vardag sedan jag fick barn. Oron är på plats från oktober till slutet av april varje år och förmodligen skulle jag behöva gå i kbt-terapi för att bli av med det men jag ska göra ett seriöst försök att sluta nojja på egen hand. Om de kunde hitta ett vaccin vore det ännu bättre faktiskt. De kan gå på månen men inte hitta bot mot magsjuka. Vad är det för prioritering? Det var dagens fobi och nu tar jag natten.