Sitter och betalar räkningar och muttrar högt för mig själv om hur dyrt allting är. Kommer också på mig själv med att tänka på vad alla andra i vårt lilla hushåll skulle kunna spara in på för att det ska bli billigare att existera i den här familjen. Så när Rikard kommer och säger appropå att han ska också, hoppsan, vara på ambulansen i Årjäng lite hipp som happ 7 olika gånger i maj då får jag nästan hicka. Hur mycket ska universitetet få kräva att studenterna ska stå för ekonomiskt när det inte finns praktik på nära hand? Det verkar så självklart för dem att Rikard ska säga tack och bock när han blir placerad i Årjäng utan förvarning och att han ska ha en sjö att ösa respengar eller logipengar ur. Jag är less, less, less på Karlstads universitet just nu och jag tycker det är dåligt att det ska kosta eleverna en massa extra pengar att kunna fullfölja sin utbildning. Kanske är det ok för alla unga singelmänniskor som bor i studentboenden att ge avkall på allting annat för att få se insidan på en ambulans i Årjäng eller gå bredvid en distriktssköterska i Likenäs. Men när det finns en familj, ett hus och andra människor som också har behov utifrån familjens samlade ekonomi då blir det ta mig faan helt obegripligt att de inte kan ta hänsyn till att livssituationen ser annorlunda ut för varje student!
Hälsningar
ARG FRU
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar