Den här påsken den skulle bli så fantastisk. Vi skulle ha lämnat alla sjukdomar bakom oss och vi skulle ha fått träffa syskon och kusiner tillsammans för fösta gången sedan jul. Jag hade storslagna planer på badhusbesök, påskmiddag och äggjakt i trädgården. Vad jag däremot inte räknade med var att min kropp höll på att stänga ner totalt de sista dagarna innan påsken. Jag var nog aldrig riktigt frisk när jag gick tillbaka och jobbade förra gången för de flesta arbetsdagar slutade med feber och tidig sänggång men det struntande jag totalt i. I mitt huvud var jag automatiskt frisk för att jag bestämde mig för att det var dags att jobba igen. Den där febern och mattheten var bara något bihang som vägrade ge med sig. Men tillslut vinner kroppen över psyket hur mycket man än försöker bortse från det och på långfredagen låg jag helt utslagen i sängen. Barnen grät för att kusinerna inte kunde komma och jag orkade knappt tänka på något annat än att jag förstört hela påsken för alla andra (som om jag kunde hjälpa det). Rikard var inte riktigt frisk han heller men tog sig i kragen och gick iväg på påskparad så att de åtminstone kunde få lite påskkänsla. Själv låg jag i sängen fredag, lördag och söndag. Igår försökte jag gå ut en stund men fick sätta mig på en pall för att orka och trodde då att jag aldrig skulle bli frisk igen. Men idag, äntligen känner jag att det känns bättre igen och jag har orkat mig igenom lite stryktvätt och lite tvättning för att testa mina gränser. Resten av dagen idag ska jag vila för att inte göra om samma misstag som sist för OM jag inte känner mig riktigt frisk på onsdag då ska jag faktiskt ta det på allvar och gå iväg och kolla mina värden istället för att tvinga iväg mig till jobbet.
Vi ser fram emot att farmor kommer på onsdag så får barnen hoppa på någon annan än oss några dagar av lovet. Då får de det utlovade besöket på badhuset och vem vet, det kanske dyker upp någon liten kusin när man minst anar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar