Svenska skolan

Jag vill tro att mycket har förändrats sedan jag var liten och gick i skolan. Inte allt men mycket och framförallt föräldrarnas roll i förhållande till barnens skolgång.

Min reflektion kring skolan nu är att det kräver väldigt mycket av mig som förälder. Jag/vi får mail från skolan varje eller varannan vecka och fördelen med det är att jag kan följa skolgången på ett nära sätt och ställa frågor till barnen om det som de arbetar med i skolan. Nackdelen är att det kommer mycket påbud om vad vi inte får glömma ganska ofta tex packa picknick, skicka med pengar, köra barnen i bil någonstans, att barnen ibland ska vara i skolan extra tidigt, bibilotekskort så barnen kan låna böcker själva och mycket annat. Förutom detta kommer det påminnelser om läxor, extra läxor samt att vi ska ta på oss att barnen ska läsa högt för oss utöver de vanliga läxorna flera gånger i veckan. Lägg ihop detta med ibland långa fritidstider och olika sportträningar efter fritids så går ekvationen inte ihop. Skolan upplägg lever kvar i en tid när barn inte gick på fritids och när en förälder fanns hemma på heltid. Det måste moderniseras om barn och föräldrar ska hålla i detta samhälle. Sommarlovet är vårt enda andningshål men det räcker inte i längden. Vi har tagit ett eget beslut att bara göra det vi måste dvs vi tvingar inte barnen att läsa mer än de läxor som kollas upp för att inte ständigt vara i konflikt med varandra. Men alla orkar säkert inte stå för ett sådant beslut och då går det ut över hela familjen. Jag hoppas verkligen att skolan tänker till inför framtiden om vi inte ska få sönderstressad familjer som påverkar barnens stressnivåer och ger en sämre förutsättning i skola och längre fram kommande arbetsliv. De är bara barn en gång och de kan inte påverka vilket samhälle de föds in i. Då känns det sorgligt att skolan som institution inte hängt med i den samhällsutveckling som varit och anpassats till de levnadsvillkor som dagens barn och deras familjer har.