Snart....

Idag, efter en hel vecka av sjukdom, så kände jag för första gången sedan förra fredagen att jag kanske blir frisk. Idag orkade jag dricka kaffe igen, laga lunch till barnen på darriga ben och tänka tanken att jag längtar ut. Så skönt att känna den vändningen även om jag är glad att jag också har söndagen att vila på innan det är dags för verkligheten igen. Imorgon ska jag prova att klä på mig och tvinga ut mig på en liten kort promenad. Klarar jag det utan att känslan är en nära-döden-upplevelse då är jag färdig med den här sjukstugan. Så på måndag trippar vi ut från huset alla tre sjuklingarna igen med glatt humör. Grannarna tror säkert att vi dött här inne när bilen stått orörd en hel vecka och ingen förutom Rikard har stuckit ut näsan genom dörren. Men icke, we att alive mot alla odds 💪🏻