Jag är ju inte den som påverkas av saker, eller så tänker jag om mig själv iallafall. Men någonting med det här gör att jag har reagerat annorlunda. Kanske för att det är så oförutsägbart från dag till dag eller kanske för att det kan påverka ens nära och kära på ett otänkbart sätt. Jag känner mig osäker på om jag ska vara rädd för egen del eller inte. Så jag väljer att lägga oron riktad mot andra för det är lättast så. Barnen känns opåverkade och det är skönt. Själv påminns jag överallt. både hemma och på jobbet. Jag tittar tvångsmässigt på alla nyhetsprogram och jag är uppmärksam på varenda liten nysning som pågår runt mig. Det är den delen som påverkar mig negativt...
Sen har vi den andra delen, den jag mår bra av. Jag älskar att vara hemma och göra saker i ett makligt tempo och plötsligt är det möjligt utan att man anses som konstig. Ingen vill att man ska åka någonstans och jag njuter av varje minut. Att få komma ner i energinivå och bara vara, jag är ledig utan att omgivningen har en massa krav på mig det är fantastiskt. Jag är en hemmakatt som inte är i behov av att det händer saker hela tiden och plötsligt har världen anpassat sig efter mig. Otroligt på ett sätt men sorgligt och hemskt att det ska behöva vara under dessa omständigheter. För samhället är inte uppbyggt för personer som känner som jag. Samhället är uppbyggt för folk som alltid vill ha något att göra och konstant behöver aktiveras för att trivas med tillvaron. Så mitt i krisen njuter jag också lite och det tänker jag inte skämmas för eftersom det får mig att må bra. Så inget ont som inte har någon liten ljusglimt med sig.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar