Ena stunden lite fine och nästa orolig och inte alls tillfreds. Adam Alsing försvann och världen blev en farlig plats plötsligt. Adam, vi är ju nästan jämnåriga och han har funnits med i mitt medvetande sedan jag var tonåring och befann mig på Hyttan. För fyra veckor sedan sände han radio och nu är han död. Just nu sitter jag i soffan och tittar på tv, är jag kanske också död om fyra veckor? Det kröp under skinnet och det stannar kvar. Träffade en vän som mist en anhörig i denna sjukdom i fredags och när jag kom hem kunde jag inte sluta vara ledsen. Är så påverkad av en allmän känsla av att helt ha tappat kontrollen den här veckan. Är dock helt frisk fortfarande men känslan är ledsam och lite hopplös.
Ska prova att jobba hemifrån en dag den här veckan fastän jag egentligen vill vara på jobbet. Men vill också bidra till att vi inte ska trängas för mycket och bidra till att smitta sprids. Ja så går Coronatankarna den här veckan....
Men annars så fungerar livet bra. Jag springer på Kilene och böjar få upp lite flås. Vi har ägnat oss åt altanen den här helgen så att vi kan börja njuta av vårt rum utanför huset nu när värmen stiger. Den här veckan kommer värmen att gå upp mot 18 grader och då vill man inte gömma sig inomhus om det går att undvika. Kom nu sommar så vi får känna lite hopp igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar