Nu när jag jobbar hemma onsdag, torsdag, fredag så infinner sig aldrig fredagskänslan. Det är så socialt dränerande att bara befinna sig i en dator tre arbetsdagar i veckan. Jag trodde nog att jag var orubbar och att jag kan vara var som helst när jag jobbar men jag hade fel. Jag känner just nu att jag blir så låg av att inte komma hemifrån och vara social mina jobbdagar så jag är orolig för hur det ska bli om det drar ut på tiden. Måndagar är inte längre jobbiga de är tvärtom efterlängtade för då får jag lämna mina fyra väggar och träffa folk igen. Jag vet att jag ändå har familj och att de fyller en viss del av det sociala men det räcker inte för mig. Lite intressant att upptäcka det här om sig själv när en snart fyller 48 år. Bra ändå men ny kunskap för den kommer vara viktigt att veta när det är dags att tänka på pensionen. Framförallt är det en törn att inse att jag är så påverkbar av det som händer runt mig. Jag har ju alltid tänkt om mig själv att jag är nöjd oavsett arena eftersom jag klarar att hantera det mesta. Men jag böjer mig för Corona och väntar på vaccinet så jag kan få bli nöjd med tillvaron igen.
Jag har roat mig med att ge mig själv en liten miniutmaning nu när jag sitter hemma så mycket. Jag ska gå MINST 5000 steg per dag och det har fungerat som en morot för att komma ut och få dagsljus och rensa tankarna lite. Vissa dagar blir det mer men det ska till mycket för att jag ska missa målet.
Idag är det söndag så jag är glad att det äntligen är måndag igen imorgon. De kommer ju ändå med jämna mellanrum de efterlängtade måndagarna....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar